Jag gick ut på sta'n
och tänk vad som hände där
mitt på blanka da'n.
Träffade en man,
en med blåbär i en hink.
Så vacker han var.
Brunaste ögon,
mildaste, mjukaste blick.
Så log han mot mig.
Förvirrad jag blev,
gav honom hela mitt liv
och mera därtill.
Han fick mina mynt
i min finaste påse,
allt vad jag hade.
Så gick han iväg
för han skulle köpa hus
till mig och min katt.
Jag kommer så snart!
Vänta här, min kära vän!
Och regnet det föll.
Jag frös och var blöt
och mina skor sade tjipp
när månen gick upp.
Ensam på gatan
jag grävde i min ficka.
En tia jag fann.
Det räcker till korv.
Bäst att jag väntar länge.
Köpa hus tar tid.
Katten är hungrig.
Kan inte stå här längre.
Nu måste jag hem.
Älskling, var är du?
Du med den varmaste blick,
som skulle bli min?
Gatan är öde.
Vännen är hemma hos frun
med en ny påse guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar